på den nionde dagen…

har det varit tungt… Jag var så nära att ge upp på eftermiddagen. Men som tur är hade jag min älskade vän Mari på mailen som talade mig till rätta… TACK VÄNNEN!!!

I morse så möttes jag på perrongen av en brun liten papperspåse innehållande en festis och en knäckemacka… gissa om jag varit sugen på den knapriga mackan hela dagen… Inte blir det bättre av att jag och Mari suttit och diskuterat om vad vi ska äta när vi kommer ner till dom… recept på recept… och vi har suttit båda två och dreglat över våra tangentbord… Dessutom så jobbade jag kväll så det blev sent innan jag kom hem. Nu ska jag gå ner och lägga mig i sängen och se slutet på Shooter som jag såg början på igår…

I morgon är första dagen på resten av mitt liv